Sedan tvåhundra år tillbaka har Lerbergets by haft sitt byalag. Från början – och under många år – med en alldeles avgörande betydelse för bybornas dagliga liv. Viktiga saker då gällde rätten till mark, fiske och vad havet i övrigt kunde ge. Men också om att utveckla ett stycke land vid den skånska kusten där Öresund möter Kattegatt.
Byn och dess invånare levde isolerat, det fanns ingen landsväg till byn förrän i början av 1900-talet (Linné skådade byn på avstånd, ville inte ge sig av över sanddynerna till byn under sin skånska resa). Än i dag hör man äldre människor benämna platsen som ”Lerberget utrikes” syftandes på att byn låg avsides.
Byalaget är fortfarande livligt inriktat på att förvalta och utveckla det arv våra förfäder vann och lämnade efter sig. Nu i form av gemensamma marker, skog och inte minst hamn. De allra flesta hushåll är medlemmar trots att föreningen inte längre kan sägas ha samma avgörande betydelse vad gäller det dagliga livet. Vi har fortfarande byastämma en gång om året, då styrelse väljs och dess uppdrag debatteras och beslutas. Vi tycker faktiskt vi är speciella, både som by och byaförening, i ett 200-årigt perspektiv betraktat.
